Roligt att se att det är några personer som kikar in på in blogg varje dag. Det gör ju inte ens personen i fråga som äger bloggen hehe..

Kan inte med att ta bort bloggen dock. Det är väldigt roligt att kunna gå tillbaka så många år och se vad man hade för sig på dagarna, tankar, åsikter, hur man såg ut, ens tankegångar, ja allt! Hade inte det varit för just detta så hade bloggen försvunnit för längesedan, hemskt men sant! Sen tänker jag att någon gång ibland kanske det är skönt att komma in hit och få ventilera sig lite, skriva av sig och sen känna sig lite lättare i sinnet.
Jag har faktikst, med handen på hjärtat skrivit dagbok sedan jag var 7 år. Sen vid 16 års ålder så övergick dagboksskrivandet till bloggen. Visst, på bloggen kan man dock inte vara lika personlig och att folk faktiskt läser om ens vardag?
Om man tänker efter , lägger lite tanke bakom, är inte det ganska sjukt? Jag själv följer ju bloggar och tycker att detta är roligt, men se det såhär,  - hur roligt på en skala är det egentligen att läsa om en annans liv? Fine, jag kan väl förstå om man läser vänners/familjens blogg för att få en någorlunda uppdatering om deras liv. Men hur kan man egentligen finna intresset av att läsa andras bloggar?
Detta är inte bara en fråga till er utan det är en fråga jag ställer mig själv? Hmm, något att reflektera över kanske?
Jag har funderat på att faktiskt börja skriva dagbok igen. Det är så himla roligt att gå tillbaka flera år och kunna läsa om vad man hade för tankar och funderingar vid 12 års ålder liksom!

Får se hur jag gör med bloggen. Den kommer med säkerhet att ligga kvar, men vet faktikst inte om det kommer dyka upp mera inlägg?
Någonting har gjort mig väldigt anti allt som kommer till att vara online och tillgänglig hela tiden.