Har ni något smultronställe? Någon plats där ert hjärta längtar lite extra till?
Det har jag. Den plats som är mitt smultronställe, det kanske jag till och med inte avslöjar här. För då är det ju inte längre min hemlighet. 
Men i alla fall , i mitt smultronställe står tiden alltid stilla. När jag går där är det som jag kan vrida tillbaka 5 år och fortfarande vara på samma ställe där allt ser likadant ut. Jag känner alla känslor jag har någonsin känt där, de slår ut igen, blommar på nytt. Där kan jag ta ett nytt andetag och bara starta om, ladda batterierna. 
Att sitta där, se alla höstens fallande färgade blad , ta ett djupt andetag, känna den svala kylan sprida sig i lungorna , i magen. Man känner hur luften går in i en, renar en.
På mitt smultronställe kan ingen hitta mig. Där är jag , gömd under löven, gömd från verkligheten, gömd. Där dömmer ingen mig, ingen ser mig, där kan jag vara vem jag vill. 

För någon annan kanske detta bara är en vanlig plats på jorden, men för mig är det en av mina speciella platser.
Visst är det lustigt egentligen, hur man på något sätt binder sig till en plats? Hur man kan förknippa känslor och minnen med just den platsen?
Jag tror jag har mitt smultronställe just där för där blev jag den jag är. De stora stegen i mitt liv de tog jag där. Kanske inte just där, men om det hade hänt något, roligt, eller tråkigt så drog jag mig alltid dit. Så just när jag är på mitt smultronställe så upplever jag allt. Det roliga, det tråkiga, min vardag som jag hade då. Även när jag var där idag så kommer jag säkert se tillbaka på just den stunden idag fast om några år.

Kommer att tänka på en låttext av Melissa Horn som passar in:

"-Här blev jag den jag är, 
Här kommer jag förbli,
Här har jag längtat bort,
Här har jag känt mig fri.